If only in my dreams
Jag vet att jag borde skriva nagot mer om kauai men vi har inte orkat skriva in var dagbok pa datorn an. Det kanske kommer nagon gang i framtiden. Den som vantar pa nagot gott vantar ju aldrig for lange som man brukar saga i sverige. Det uttrycket finns inte har, vilket ar en liten besvikelse tycker jag. Jag anvander det valdigt ofta. Anywayyys... Jag tankte dela med mig av ett avsnitt ur min andra dagbok som jag nydligen har startat, min dromdagbok. Jag drommer sa sjukt roliga saker hela tiden och det ar sa flummigt sa jag dor. Jag bestamde mig for att skriva ner mina drommar i en dagbok helt enkelt. Har ar det jag dromde natten mellan 22 och 23 Augusti, 2008.
Kent hade nydligen slappt ett nytt album och hade turne runt om i landet med premiar i Stockholm. Jag som alskade kent over allt annat aven i drommen hade saklart kirrat biljetter till konserten. Det framgick inte hur det gick till, men pa nagot satt kunde jag inte komma in pa mina biljetter sa min pappa Harry och hans basta van Joakim Krylborn tog over dem och gick tillsammans till konserten. Jag som aldrig missat nagon kentkonsert ever var fortvivlad. Jag foljde efter pappa och Jocke dit, men nar de gick in blev jag fasthallen i entren. Jag forsokte desperat slita mig forbi och jag skrek efter pappa. Jag ville att de skulle fixa sa att jag visst kunde komma in, det var ju mina biljetter! Pappa dissade dock totalt och sa till mig att ga hem medan han och Jocke nojt intog sina plaser. De som aldrig tidigare gillat kent verkade nu mycket excited att se dem. Jag forsokte smita in bakvagen, men det fungerade inte heller. Pavag ut fran arenan motte jag Hanna Hanson. Jag glomde fraga om kent men visade stolt upp min nya iPhone som jag fatt av pappa i julklapp. Hanna ba "Det har ar ju ingen iPhone, det har ar en Nokia". Jag fatta noll, kollade narmre och visste var det en ful himla Nokia! Pappa hade lurat mig bara for att han var sa snal! Jag blev annu mer lack pa Harry. Jag fortsastte vandra och plotsligt hade Lina joinat mig. Det var morkt ute och nar vi gick over en stenbro stotte vi pa 4 snubbar som var utkladda till stenbumlingar. Lina kunde inte forsta hur man skulle kunna villja kla ut sig till en sten, men for mig var det logiskt, de var ju The Roling Stones! Det var namligen Hallowen helt plotsligt och The Roling Stones bjod med oss pa party. Jag hade pa mig en rod Coctail klanning och mina roda Hunter gummistovlar och Lina hade en svart klanning. Jag tyckte att vi inte kunde ga eftersom vi inte var utkladda, men de sa att igen skulle se nagon skillnad i alla fall sa vi foljde med. Val pa partyt vart det 1000 randall personer som jag kande, dar i bland min gamla bastis, Elsa Svalsten. Jag madde hela tiden mycket daligt eftersom jag inte befann mig pa kentkonserten. Jag stotte pa Amanda Cornelius som ville hjalpa mig med mina problem. Hon fagade varfor jag inte kollade pa direktsandningen via internet och loggade in pa sin laptop. Pa skarmen kom det upp med kent's eget typsnitt att de inte stoddes av det natvarket. Jag borjade grata igen. Plotsligt slog det Amanda att jag hade en van som jobbade med Broadcasting och jag skyndade ivag till hennes studio. Dar satt ca 100 andra kentfan och kollade pa konserten via en storbild. Jag kom i precis i slutet och satte mig langst bak. Nar jag horde musiken borjade jag grata hejdlost. Dels for att det var sa bra, men mest for att jag inte var dar och kunde se det live. Tillfallet skulle ju aldrig komma igen! Jag grat sa mycket och sa hogt att alla i salen vande sig om och glode pa mig. De undarade alla hur man ens kunde gilla kent sa mycket och tyckte att jag var dum i huvudet. Efter att tag markte jag att mellan varje rad av manniskor fanns sma rannor. I rannorna hade alla lagt sina strumpor som tecken pa sin karlek till bandet. Vissa hade aven givit sin halsduk och mossa for att visa extra mycket tillgivenhet. Det ville jag med gora men da slog det mig att jag hade AIK mossa och AIK halsduk pa mig, och det kunde jag ju inte lagga, for jag trodde inte att kent gillade AIK. Jag ofrade dock mina strumpor och grat lite till under sista laten som var ny och jattebra. Sedan var dromen slut!
Ratt flummigt va?
Peace
Kent hade nydligen slappt ett nytt album och hade turne runt om i landet med premiar i Stockholm. Jag som alskade kent over allt annat aven i drommen hade saklart kirrat biljetter till konserten. Det framgick inte hur det gick till, men pa nagot satt kunde jag inte komma in pa mina biljetter sa min pappa Harry och hans basta van Joakim Krylborn tog over dem och gick tillsammans till konserten. Jag som aldrig missat nagon kentkonsert ever var fortvivlad. Jag foljde efter pappa och Jocke dit, men nar de gick in blev jag fasthallen i entren. Jag forsokte desperat slita mig forbi och jag skrek efter pappa. Jag ville att de skulle fixa sa att jag visst kunde komma in, det var ju mina biljetter! Pappa dissade dock totalt och sa till mig att ga hem medan han och Jocke nojt intog sina plaser. De som aldrig tidigare gillat kent verkade nu mycket excited att se dem. Jag forsokte smita in bakvagen, men det fungerade inte heller. Pavag ut fran arenan motte jag Hanna Hanson. Jag glomde fraga om kent men visade stolt upp min nya iPhone som jag fatt av pappa i julklapp. Hanna ba "Det har ar ju ingen iPhone, det har ar en Nokia". Jag fatta noll, kollade narmre och visste var det en ful himla Nokia! Pappa hade lurat mig bara for att han var sa snal! Jag blev annu mer lack pa Harry. Jag fortsastte vandra och plotsligt hade Lina joinat mig. Det var morkt ute och nar vi gick over en stenbro stotte vi pa 4 snubbar som var utkladda till stenbumlingar. Lina kunde inte forsta hur man skulle kunna villja kla ut sig till en sten, men for mig var det logiskt, de var ju The Roling Stones! Det var namligen Hallowen helt plotsligt och The Roling Stones bjod med oss pa party. Jag hade pa mig en rod Coctail klanning och mina roda Hunter gummistovlar och Lina hade en svart klanning. Jag tyckte att vi inte kunde ga eftersom vi inte var utkladda, men de sa att igen skulle se nagon skillnad i alla fall sa vi foljde med. Val pa partyt vart det 1000 randall personer som jag kande, dar i bland min gamla bastis, Elsa Svalsten. Jag madde hela tiden mycket daligt eftersom jag inte befann mig pa kentkonserten. Jag stotte pa Amanda Cornelius som ville hjalpa mig med mina problem. Hon fagade varfor jag inte kollade pa direktsandningen via internet och loggade in pa sin laptop. Pa skarmen kom det upp med kent's eget typsnitt att de inte stoddes av det natvarket. Jag borjade grata igen. Plotsligt slog det Amanda att jag hade en van som jobbade med Broadcasting och jag skyndade ivag till hennes studio. Dar satt ca 100 andra kentfan och kollade pa konserten via en storbild. Jag kom i precis i slutet och satte mig langst bak. Nar jag horde musiken borjade jag grata hejdlost. Dels for att det var sa bra, men mest for att jag inte var dar och kunde se det live. Tillfallet skulle ju aldrig komma igen! Jag grat sa mycket och sa hogt att alla i salen vande sig om och glode pa mig. De undarade alla hur man ens kunde gilla kent sa mycket och tyckte att jag var dum i huvudet. Efter att tag markte jag att mellan varje rad av manniskor fanns sma rannor. I rannorna hade alla lagt sina strumpor som tecken pa sin karlek till bandet. Vissa hade aven givit sin halsduk och mossa for att visa extra mycket tillgivenhet. Det ville jag med gora men da slog det mig att jag hade AIK mossa och AIK halsduk pa mig, och det kunde jag ju inte lagga, for jag trodde inte att kent gillade AIK. Jag ofrade dock mina strumpor och grat lite till under sista laten som var ny och jattebra. Sedan var dromen slut!
Ratt flummigt va?
Peace
JURASSIC
Nu ar vi hemma fran var resa "The best freaking jurassic trip ever" (Det ar i alla fall vad jag skulle kalla den). Vi har sovit pa diverse strander/gutuhorn/flygplatser i 10 natter och left det aventyrliga livet som uteliggare i 10 dagar :D Bade motgang och medgang har vi haft men varken eller sa har det varit super kul och saaa flummigt. Jag ska publisera var dagbok som vi sa litgitgt fort under resans gang samt nagra frasha foton. Inget, varken text eller bild, kan dock ge en rattvis beskriving for hur Jurassic resan var. Himla skont att vara hemma anda och flytta in i nytt hus (Det ar saaa najs!)) Jag ser sa mycket fram emot alla klasser, folk och allt skoj som kommer komma under denna sista termin. Mest av allt ar jag taggad till tusen infor att sova i en sang igen!
Hang Loose!
Pojkar, pojkar, pojkar
Forra veckan gick vi till sacred falls igen. Den har gangen var det vi som ledde turen och det blev lite jobbigt nar vi inte mindes vagen. Men allt loste sig tillslut och vi, och de 10 sota pojkarna vi tog med oss, kom fram i sakerhet. 
Bum it up!
Det ar vad jag och Lina ska gora fran och med fredag, da blir vi namligen hemlosa. I 10 dagar ar vi utan tak over huvudet men isatllet for att vara utan tak hat sa aker vi ivag till grannon, Kauai. Dar ska vi loda galet i 10 dagar med endast en liten ryggsack var och utan mat. Det kommer bli hur kul som helst, och viktigast av allt, hur aventyrligt som helst! Sa mellan 15 och 25 augusti kommer jag vara okontaktbar, om det ar nagon som tankte forsoka.
Barba Trip!
Bara David egentligen forstar hur kul denna rubrik ar. Inte Barbatrick utan Barba Trip! :D Aven om Lina som sagt inte riktigt forstar det roliga med namnet sa var det sa vi kallade var otroligt grymma resa som vi var pa forra helgen. Vi tog en liten roadtrip men mercan runt hela on och tog ett dopp vid varje strand. Sa nu har vi sett allt! Det var en valdigt flummig resa som inte gar att beskriva riktigt. Totalt 78 strander badade vi pa, inom 4 dagar. Vi tog aven ett fota vid varje strand med var maskot, ingen mindre an sjalvaste Barba Pappa. Eftersom det alltsa blir 78 foton med Barba Pappa sa orkar jag inte lagga upp dem har. Jag orkar inte ens lagga upp en endaste just nu, kanske sedan. Men Lina som e lite mer seri an mig, hon har lagt upp massor sa om ni vill se sa kan ni kolla HAR.
Puss och Kram Hawaiian
Puss och Kram Hawaiian
